irriterad

Ja jag har bestämt mig för att bara springa 2-3 gånger i vecka. Eftersom min ben gör så ont att jag knappt kan gå ibland efter att jag sprungit. Så nått är ju fel. Jag tror det beror på överansträngning eller nått. Och därför måste jag trappa ner på det. Men det gör det hela komplicerat. För jag kan inte vara med i laget då. Eller jag vet inte helt säkert än. Men jag ska prata med lacey imorgon och se om jag kan springa med dem 2 ggr i veckan. För jag vill fortfarande vara som en i laget. Vilket min värdpappa pratar om hela tiden, det känns som familjen tvingar mig till att vara med i laget, och jag vågar inte riktigt säga emot. Och jag vill inte heller hänga med på helgerna till deras meetings, inte alla iaf. Speciellt inte den på lördag. Men det känns som jag måste från min värdpappas sida. Men jag måste faktiskt börja säga vad jag tycker. Han vill också ta mig till en doktor men vill inte göra det nu, vill isf göra det när jag kommer hem. dessutom så sa han att han kan skaffa mediciner. men vafan haha man måste ju veta vad man ska ge för medicin?, Men nej tydligen inte här. Här tror man sig veta vad som är fel och ger sedan medicin efter det. knäppt. Jag hatar att ha press på mig, vilket jag känner från familjen. Jag vet att dem bara vill mitt bästa, men kan dem inte låta mig göra det som känns bäst? haha Aja ska avvakta och se.

var tvungen att skriva av mig, all min irritation.

och det där med kompisar. Ja det är svårt att förklara, men här är det så att man pratar knappt med någon under skoldagarna förutom efteråt och på luncherna, och då pratar mest tjejerna med varandra som dem har kännt i 15 år. Ja jag har blivir bjuden på bio och hänga med och rida. och vill jättegärna det. men dem frågar en gång sen så säger dem inge mer. Och ja alla här är som en enda klump och det är jättesvårt att ta sig in.

jag vet att jag måste fråga dem själva och så . men problemet är att man alltid måste kolla med sin värdfamilj , man kan inte bara säga ja direkt. Och om man inte gör det, så frågar dem inte igen. Det är verkligen svårt att skaffa riktiga vänner. Som hemma så går man och fikar, går på stan, eller nått sånt. Men dem gör verkligen ingenting här. Jag hoppas det blir bättre efter fredag. jag vill ha en vän som jag kan ringa och prata med om allt!

väldigt negativt inlägg märker jag, haha. Det är inte så att jag inte trivs här utan det är bara det att det är komplicerat.

Och sen maten, maten är väldigt fet ibland, men tror att dem äter nyttigare än dem flesta familjer. Men iallafall, pappan häller upp maten, och ibland är det jättemkt, sen om man lämnar någon mat över så säger han något i stil med: Här har jag stått och laga mat så äter ni inte upp den. Och skrattar lite försiktigt, han skämtar. men man kan se på honom att han egentligen inte gör det. Så man vill inte lämna någon mat över. vilket kommer resultera i en rullande beccis när jag kommer hem,. BLÄ.

A real friend (L)